VILKA OLIKA TOLKNINGAR AV MÄNNISKO- OCH NATURSYN KAN VI HITTA I LITTERATUREN?
Arne Naess: LIvsfilosofi
Människosyn
Ett genomgående drag i Naess människosyn är att han vill uppvärdera känslornas betydelse som rättesnöre i våra liv. För närvarande råder det en obalans mellan förnuft och känsla, menar han. Vi lever i en förnuftskultur där känslorna inte har sin rättmätiga plats. En känslomässigt utvecklad människa har inte samma status som någon som gör en förnuftsmässig bedrift. I centrum står istället den rationelle, kunnande människan, inte den emotionelle, kännande människan, en människosyn som har sina rötter tillbaka till 1600-talet. I Västerlandets filosofi- och vetenskapshistoria har känslorna behandlats styvmoderligt. Baruch Spinoza (1632 - 1677), som Naess ofta refererar till, är ett av få undantag. I hans människosyn står inte förnuft och känsla i någon motsatsställning till varandra. Spinoza delar in känslorna i negativa och och positiva. Till de förra hör till exempel hat, arrogans och missunnsamhet, till de senare vänlighet och kärlek. De negativa känslorna passiviserar oss medan de positiva aktiverar oss och bidrar till att vi rör oss framåt, anser Spinoza. Naess menar att vägen till det goda livet i första hand går genom känslorna, i andra hand genom förnuftet.
Enligt Naess bör människan sträva efter att nå en högre grad av är känslomognad. Det handlar bland annat om att förvandla negativa känslor till positiva. Mognad i känslolivet innebär också att vi ger de grundläggande värdena en större plats i tillvaron så vi kan leva det liv som vi innerst inne vill leva, som ger det mening och innehåll.
Natursyn
I Naess natursyn, som kommer till uttryck i hans ekosofi T, är grundtanken att "Varje levande väsen har ett egenvärde"(1) och att dessa försöker realisera sig själva utifrån sina förutsättningar. Påståendet går ej att motivera förnuftsmässigt, utan det grundar sig i känslor och intuition. Enligt Naess är det inte bara i mänskliga relationer som medkänslan kan väckas. Vi människor har även förmågan att identifiera oss med andra levande varelser, vilket även ger en utvidgad förståelse av oss själva. Om vi känner entusiasm inför naturens skaparkraft och livets mirakel har vi lättare att förändra oss i en denna djupekologiska riktning.
I sin ekosofi T garderar sig Naees mot de som hävdar att hans natursyn innebär en devalveringen av människovärdet. Han myntar uttrycket "Utvidgad omsorg för andra än människorna, fördjupad omsorg om människorna"(2). Enligt Spinoza och andra filosofer är det möjligt att utvidga, stärka och odla omsorgen. "Du förverkligar mer av dig själv när du utvidgar din omsorg utöver ditt ego"(3) skrivar Naess förtröstansfullt. Det behöver nödvändigtvis inte finnas någon motsättning mellan människans intressen och övriga skapelsens; de kan snarare förstärka varandra.
Martin Buber: Jag och Du
Människosyn
Buber ser människans jag som tvåfaldig, vilket kommer till uttryck i grundorden Jag-Du och Jag-Det. Jaget i båda dessa grundord skiljer sig även åt. I det förra fallet framträder Jaget som en person utan avhängigt objekt, vilket står i relation till andra personer, i det andra fallet som en individ med avhängigt objekt, vilket avgränsar sig från andra individer.
"Grundordet Du-Jag kan bara uttalas med en människas hela väsen/.../Jag blir till i förhållande till Duet; i det jag blir till som Jag säger jag Du" (4) Det levande, närvarande, ömsesidiga mötet i nuet är här centralt. Därför är Jag och Du inga fasta kategorier utan ständigt stadda i förvandling.
I grundordet Jag-Det är man däremot ting, objekt, för varandra, som man kan begagna, beskriva eller lära känna.Tingtillvaron, i vilken det råder oinskränkt orsaksbundenhet, är statisk, utan relationer och har bara ett förgånget. Personen i Jag och Du säger ”Jag är”, individen i Jag och Det säger ”Sådan är jag”.Buber skriver att det inte det inte finns en renodlad Jag-Du-person eller en Jag-Det-individ. De ska snarare ses poler i mänskligt liv. Varje Du i tillvaron kommer förr eller senare inträda i tingvärlden och bli till ett Det, Vi skulle förtäras om vi enbart levde i närvaro, i ett Jag och Du. Alla lever i ett växelspel mellan dessa poler. I vår tid har dock grundordet Jag-Det tagit överhanden, enligt Buber. Han skriver ”I den stund hon ger sig till freds med en värld av föremål, som inte längre blir till något närvarande för henne, i den stund dukar hon under för den”(5).
Natursyn
Bubers natursyn utmärks av föreställningen att man även kan träda naturen till mötes som ett Jag och Du och tar ett träd som exempel. Vid betraktandet av ett träd kan man uppfatta det på olika sätt,till exempel som bild, rörelse, art och beskaffenhet. I allt detta förblir trädet ett föremål och en del av ett Jag och ett Det. Men man kan, enligt Buber, även inträda i en relation till trädet, där även de tidigare betraktelsesätten kan ingå. "Trädet är inte något intryck, ingen lek av min föreställning, inte något stämningsvärde, utan finns där i sin verklighet som min motpart och har att göra med mig liksom jag med det"(6). Relationen är ömsesidig, ett Jag och ett Du kommer till uttryck.
Buber beundrar Goethes umgänge med naturen som utmärks av grundordet Jag-Du. Naturen talar till och uppenbarar sina hemligheter för hans öppna Jag. ”Detta Jag tror på naturen och säger till rosen 'Du är alltså Du' – så står det med den i samma verklighet”(7).
HUR PÅVERKAR VÅR NATUR/MÄNNISKOSYN VÅRA HANDLINGAR, KUNSKAPSSYN, SYN PÅ ETIK OCH MORAL ETC?
Etik och moral
Jag ska i det följande försöka sätta in Naess och Bubers människo- och natursyn i Henrik Hallgrens tal ”den moraliska cirkelns utvidgning”, i vilken han beskriver de olika moraluppfattningar och etiska system som brukar förekomma i miljödebatten samt deras antroprocentriska föregångare, i vilka människan står i centrum.(8). Här kommer en mycket kortfattad sammanställning:
Naturrätten
Idén om människornas allmänna och naturliga rättigheter (Thomas Hobbs och John Locke).
Pliktetiken
Enligt denna ska man behandla människor som ett mål, aldrig som ett medel. Vi ska handla utifrån vad vi önskar vore allmän lag (Immanuel Kant).
Rättighetsetik
Den betonar individens rättigheter framför framför hennes plikter och skyldigheter (Robert Nozick).
Idén att det finns en särskild mänsklig värdighet som kräver respekt är gemensamt för naturrätten, pliktetiken och rättighetsetiken och utilitarismen. Djuren och naturen har inget moraliskt värde för de saknar förnuft. Man hamnar i ett antroprocentiskt tänkande, där människan sätts i centrum. En sådan etik har beröringspunkter med buberska grundordet Jag-Det eftersom naturen enbart framstår som ett ting och objekt.
Utilitarism
Lyckan ses som själva målet för mänskligt liv. Utilitarismens devis är: största möjliga lycka för största möjliga antal (Jeremy Benthan och John Stuart Mill). De tidiga utilitaristerna såg dock djuren som varelser som kunde uppleva lycka, men det fick knappast någon praktisk betydelse.
Grön antroprocentrism
Man skyddar naturen och de ekologiska sammanhangen för att värna de långsiktiga mänsklig intressen (Brian Norton). Enligt Hallgren har Bruntlandskommisionens rapport denna utgångspunkt.
Djurrättsetik
Man bör visa hänsyn till en varelser som är upplevande subjekt, det vill säga högre stående djurarter(Tom Reagan). Vi bör sträva efter att maximera alla kännande varelser lycka (Peter Singer).
Biocentrism och ekocentrism
Förutom människor och djur så omfattas även andra levande varelser, som exempelvis växter av en biocentrisk etik. Alla levande organismer har ett inneboende värde (Paul Taylor ). En variant av biocentrism är ekocentrismen, där man istället sätter den ekologiska helheten och ekosystemets integritet i fokus(Freya Mathews och Warwick Fox) Enligt Hallgren så är det inom dessa etiska system som även Arne Naess rör sig, vilket jag är böjd att hålla med om.
En universell hänsyn
Hallgren presenterar även en alternativ moraluppfattning som bottnar i en grundläggande kärlek till livet, ett synsätt som ligger bortom "den moraliska cirkeln utvidgning" som beskrivits ovan. Här finns ingen moralisk måttstock utan vi kan istället tillägna oss en attityd gentemot världen som präglas av en gränslös öppenhet för och nyfikenhet på den andre, som inte ses som ett ting eller objekt. Det är en värld av separata enheter som ändå är sammanvävda. ”Vi erkänner den andre som ett eget centrum för behov, kvalitéer och utvecklingsmöjligheter”(9), vilket påminner om Martin Bubers grundord Jag-Du. En sådan etik kan kallas multicentrisk, i vilken man kan välja olika moraliska principer utifrån den specifika situation man befinner sig i.(Anthony Wester och Thomas Birch).
Kunskapssyn och handlingar
I enlighet med Naess betoning på människan emotionella sida så anser Naes att vi behöver utarbeta ett slags "känslornas pedagogik"(10). De inre känslomässiga värdena såsom förundran, kreativitet och fantasi behöver uppvärderas betydligt. Om vi känner glädje inför ett ämne så leder det till en mycket mer effektiv kunskapsinlärning(11).
När vi mognar i vårt känsloliv, vilket är en form av kunskapsprocess, leder det till att vi människor utvecklar en omsorg om varandra, andra levande organismer och naturen i stort. "Vi behöver inte bara tänka annorlunda i förhållande till naturen, utan också känna och handla annorlunda. Politiska förändringar kräver känslomässiga förändringar hos oss" (12) Det är de positiva känslorna som får oss att reagera och agera, menar Naess.
Buber säger att orsaksbundenheten i Det-världen är av fundamental betydelse för den vetenskapliga förståelsen av naturen, men att det är viktigt att inte tappa kontakten med relationens värld där Jag och Du, då Du till exempel är synonymt med naturen, står fria gentemot varandra (13)
VILKEN ROLL TÄNKER DU ATT SYNEN PÅ MÄNNISKA, NATUR OCH RELATIONEN SPELAR FÖR MILJÖPROBLEMEN OCH DESS LÖSNING?
En holistisk syn kan vara lösningen
Ett ensidigt betonande av människans rationella sida gör att vi riskerar få ett instrumentellt förhållande till naturen och andra varelser, att det är fritt fram att exploatera för att tillgodose mänskliga behov. Vi hamnar då i en antroprocentrisk natursyn, i grundordet Jag – Det där vi aldrig träder in i någon autentisk relation till resten av skapelsen, utan istället ser naturen som bestående av ting, som objekt.
Mot detta kan ställas en holistisk syn på människan där våra positiva känslor, som Spinoza talar om, får ett större utrymme, som till exempel kan komma till uttryck i vår "naturkänsla" eller i en utvidgad och fördjupad omsorg om andra varelser och hela ekosystem, som inte går att komma åt genom i några förnuftsmässiga övervägande. I denna helhetssyn framträder världen och dess olika komponenter som subjekt och ett möte mellan Jag och Du äger rum i bubersk anda. Bland samer var det förr vanligt att man frågade trädet om lov innan man högg ner och detsamma när man skulle rycka upp en ört. Och man fick vara beredd på att få ett nej(14). En sådan respektfull attityd gentemot växter, djur och ekosystem, tror jag i överförd bemärkelse kan vara en del av lösningen på vår tids stora miljöproblem. Den skulle leda till en levande ömsesidig relation till allt levande, som därigenom skulle träda fram som subjekt, som Du:n, och människan skulle förhoppningsvis gå betydligt varsammare fram i världen till gagn både för henne själv och allt och alla i övriga skapelsen. Det skulle leda fram till en multicentrisk attityd till allt levande(15). På detta erkännande bör vi grunda vår framtida moral och etik, anser jag, och bör vara en utgångspunkt när vi ska försöka lösa våra miljöproblem.
VILKA MÖJLIGHETER OCH PROBLEM KAN DU FINNA VAD GÄLLER NATUR- OCH MÄNNISKOSYN I VÅRT EGET FÖRSTÅELSERUM?
Från yttre till inre tillväxt_
Pia Skoglund tar i sin förläsning(16) upp framstegs- och utvecklingstanken som en viktig komponent i konstituerandet av vårt västerländska förståelserum. Denna framgångs- och utvecklingstanke har även präglat vår natur- och människosyn. Naturen har setts som en outtömlig resurs i det materiella tillväxtparadigmets hägn och i människornas värld har det inte sällan rått likhetstecken mellan en lycklig och framgångsrik person och en materiellt välsituerad person. Båda dessa ideal ifrågasätts dock av allt fler, både ur ett individuellt och ett ekologiskt perspektiv..
Den yttre materiella tillväxten har idag resulterat i att människan på minst tre områden grovt överskridit planetens gränser 1. biologisk mångfald 2. kväveanvändningen och 3. klimat.(17) Det är myckel alarmerade och kan på sikt hota hela jordens existens. Skoglund menar att människan i specifikt förståelserum ofta gör mer av samma sak när man ska lösa problem som uppstår. Det ser vi inte minst idag när många makthavares vill lösa miljöproblemen med ännu mer tillväxt, ett tillväxttänkande, som enligt många bedömare, just skapat många av de våra miljöproblem som vi står inför.
Jag ser en möjlighet att applicera denna framgångs- och utvecklingstanke på ett annat område, nämligen när det gäller livskvalitetsbegreppet. Tim Jackson ord om "Blomstring - inom ekologins gränser" kan vara en bra utgångspunkt. Han skriver "Välstånd är inte synonymt mer materiell rikedom/.../Välståndet har snarare att göra med våra möjligheter att blomstra: fysiskt, psykologiskt och socialt. Utöver att ha ett levebröd är välstånd i hög grad beroende av vår förmåga att på ett meningsfullt sätt delta i samhällslivet" (18) Denna blomstring, denna tillväxt av livskvalitet, som inte tär på jordens resurser och som sker inom de ekologiska ramarna, kan jag se som ett mål för en alternativ samhällsutveckling. Jag tror att den amerikanska livsstilsrörelsen Voluntary Simplicityy, i Sverige känd som Frivillig enkelhet, kan vara stigfinnare här. Frivillig enkelhet utgör ingen formel för hur man ska leva sitt liv, men följande ideal kan sägas vara utmärkande: materiell enkelhet, god gemenskap, leva i nuet samt göra det man älska att göra istället för att leva upp till omgivningens förväntningar som många gånger är av materiell art. Det man älskar att göra kan till exempel handla om eget skapande eller att bidra till samhället och världen på olika sätt. På deras hemsidan kan man läsa:
"Många av oss arbetar inte bara for att kunna köpa det som vi behöver, utan vi köper också upp allt vi tjänar eftersom vi vill få ut något kul från våra liv som så mycket präglas av våra lönearbeten. Svenskar ägnar i genomsnitt sju år av sitt liv till att titta på TV. En del är aktivt valt medan andra mer handlar om tidsfördriv. Ett sätt att höja sin livskvalitet är att reflektera över vad man egentligen älskar att göra och vad som känns meningsfullt, och sedan konsekvent försöka att styra sitt liv så att dessa saker får mer och mer utrymme. När man sen kommit igång att ta sig tid för att göra det man älskar att göra så minskar också behovet av att köpa saker"(19).
Naess är även inne på samma linje när han skriver att vi behöver ett skifte från fokus på levnadsstandard till livskvalitet. Om vi reducerar antalet saker vi omges oss med kan livskvaliteten öka, skriver han, och då kan vi också få ett bättre förhållande till de få saker vi äger. Han slår fast att ”Det kan ligga mycket oupptäckt livskvalitet i ett rikt liv med enkla medel”(20).
Att som i rörelsen Frivillig enkelhet börja fundera på vad som verkligen är värdefullt i livet ger oss också större utrymme att leva ett liv i enlighet med våra grundläggande värderingar, vilket ju, enligt Naess, är ett uttryck för känslomognad.
När vi i högre grad lever i nuet och i harmoni med vår personliga natur vill även jag tro att våra förutsättningar att fördjupa våra Jag-och Du-relationer blir bättre, både till våra medmänniskor och medorganismer på vår jord. Min förhoppning är att denna blomstring, detta känslomognande, detta inre växande, denna tillväxt av lycka och livskvalitet och denna större betoning av grundordet Jag och Du, ska kunna rymmas inom framstegs- och utvecklingstanken i vårt västerländska förståelserum, och bli ett verkligt mål för både individens och samhällets strävan, bortom det yttre materiella tillväxttänkandets återvändsgränd, ett tänkande som visat sig få förödande konsekvenser för vår jord. Arne Naess och Martin Bubers människo- och natursyn stödjer mig i denna förhoppning.
Martin Olsson, Ekofilosofi A, hösten 2012
_
Notförteckning
(1) Arne Naess: LIvsfilosofi, 2005, s 130
(2) a.a. s 128
(3) a.a. s 135
data-blogger-escaped-comment-[endif]
(4) Martin Buber: Jag och Du, 2006, s18
(5) a.a. s 72
(6) a.a. s 13
(7) a.a. s 89
(8) Henrik Hallgren: Det gröna skiftet, 2009, s 56 – 73.
(9) a.a s 69
(10) Arne Naess: LIvsfilosofi, 2005, s 166
(11) a.a. s 171
(12 Arne Naess: LIvsfilosofi, 2005, s 133
(13) Martin Buber: Jag och Du, 2005, s 68-69
(14) Samtal med Ewa Jacobson, Saltoluokta sameviste, 2012
(15) Henrik Hallgren: Det gröna skiftet, 2009, s 70
(16) Webföreläsning: Pia Skoglund: Intro - ekofilosofi http://film.kau.se/2011/06/23/intro-ekofilosofi
(17) Planetens gränser enligt Johan Rockström m fl http://sv.wikipedia.org/wiki/Planetens_gränser
(18) Tim Jackson: Välfärd utan tillväxt, 2011, s 152
(19) Frivillig enkelhet: http://www.frivilligenkelhet.nu
(20) Arne Naess: LIvsfilosofi, 2005, s100
Arne Naess: LIvsfilosofi
Människosyn
Ett genomgående drag i Naess människosyn är att han vill uppvärdera känslornas betydelse som rättesnöre i våra liv. För närvarande råder det en obalans mellan förnuft och känsla, menar han. Vi lever i en förnuftskultur där känslorna inte har sin rättmätiga plats. En känslomässigt utvecklad människa har inte samma status som någon som gör en förnuftsmässig bedrift. I centrum står istället den rationelle, kunnande människan, inte den emotionelle, kännande människan, en människosyn som har sina rötter tillbaka till 1600-talet. I Västerlandets filosofi- och vetenskapshistoria har känslorna behandlats styvmoderligt. Baruch Spinoza (1632 - 1677), som Naess ofta refererar till, är ett av få undantag. I hans människosyn står inte förnuft och känsla i någon motsatsställning till varandra. Spinoza delar in känslorna i negativa och och positiva. Till de förra hör till exempel hat, arrogans och missunnsamhet, till de senare vänlighet och kärlek. De negativa känslorna passiviserar oss medan de positiva aktiverar oss och bidrar till att vi rör oss framåt, anser Spinoza. Naess menar att vägen till det goda livet i första hand går genom känslorna, i andra hand genom förnuftet.
Enligt Naess bör människan sträva efter att nå en högre grad av är känslomognad. Det handlar bland annat om att förvandla negativa känslor till positiva. Mognad i känslolivet innebär också att vi ger de grundläggande värdena en större plats i tillvaron så vi kan leva det liv som vi innerst inne vill leva, som ger det mening och innehåll.
Natursyn
I Naess natursyn, som kommer till uttryck i hans ekosofi T, är grundtanken att "Varje levande väsen har ett egenvärde"(1) och att dessa försöker realisera sig själva utifrån sina förutsättningar. Påståendet går ej att motivera förnuftsmässigt, utan det grundar sig i känslor och intuition. Enligt Naess är det inte bara i mänskliga relationer som medkänslan kan väckas. Vi människor har även förmågan att identifiera oss med andra levande varelser, vilket även ger en utvidgad förståelse av oss själva. Om vi känner entusiasm inför naturens skaparkraft och livets mirakel har vi lättare att förändra oss i en denna djupekologiska riktning.
I sin ekosofi T garderar sig Naees mot de som hävdar att hans natursyn innebär en devalveringen av människovärdet. Han myntar uttrycket "Utvidgad omsorg för andra än människorna, fördjupad omsorg om människorna"(2). Enligt Spinoza och andra filosofer är det möjligt att utvidga, stärka och odla omsorgen. "Du förverkligar mer av dig själv när du utvidgar din omsorg utöver ditt ego"(3) skrivar Naess förtröstansfullt. Det behöver nödvändigtvis inte finnas någon motsättning mellan människans intressen och övriga skapelsens; de kan snarare förstärka varandra.
Martin Buber: Jag och Du
Människosyn
Buber ser människans jag som tvåfaldig, vilket kommer till uttryck i grundorden Jag-Du och Jag-Det. Jaget i båda dessa grundord skiljer sig även åt. I det förra fallet framträder Jaget som en person utan avhängigt objekt, vilket står i relation till andra personer, i det andra fallet som en individ med avhängigt objekt, vilket avgränsar sig från andra individer.
"Grundordet Du-Jag kan bara uttalas med en människas hela väsen/.../Jag blir till i förhållande till Duet; i det jag blir till som Jag säger jag Du" (4) Det levande, närvarande, ömsesidiga mötet i nuet är här centralt. Därför är Jag och Du inga fasta kategorier utan ständigt stadda i förvandling.
I grundordet Jag-Det är man däremot ting, objekt, för varandra, som man kan begagna, beskriva eller lära känna.Tingtillvaron, i vilken det råder oinskränkt orsaksbundenhet, är statisk, utan relationer och har bara ett förgånget. Personen i Jag och Du säger ”Jag är”, individen i Jag och Det säger ”Sådan är jag”.Buber skriver att det inte det inte finns en renodlad Jag-Du-person eller en Jag-Det-individ. De ska snarare ses poler i mänskligt liv. Varje Du i tillvaron kommer förr eller senare inträda i tingvärlden och bli till ett Det, Vi skulle förtäras om vi enbart levde i närvaro, i ett Jag och Du. Alla lever i ett växelspel mellan dessa poler. I vår tid har dock grundordet Jag-Det tagit överhanden, enligt Buber. Han skriver ”I den stund hon ger sig till freds med en värld av föremål, som inte längre blir till något närvarande för henne, i den stund dukar hon under för den”(5).
Natursyn
Bubers natursyn utmärks av föreställningen att man även kan träda naturen till mötes som ett Jag och Du och tar ett träd som exempel. Vid betraktandet av ett träd kan man uppfatta det på olika sätt,till exempel som bild, rörelse, art och beskaffenhet. I allt detta förblir trädet ett föremål och en del av ett Jag och ett Det. Men man kan, enligt Buber, även inträda i en relation till trädet, där även de tidigare betraktelsesätten kan ingå. "Trädet är inte något intryck, ingen lek av min föreställning, inte något stämningsvärde, utan finns där i sin verklighet som min motpart och har att göra med mig liksom jag med det"(6). Relationen är ömsesidig, ett Jag och ett Du kommer till uttryck.
Buber beundrar Goethes umgänge med naturen som utmärks av grundordet Jag-Du. Naturen talar till och uppenbarar sina hemligheter för hans öppna Jag. ”Detta Jag tror på naturen och säger till rosen 'Du är alltså Du' – så står det med den i samma verklighet”(7).
HUR PÅVERKAR VÅR NATUR/MÄNNISKOSYN VÅRA HANDLINGAR, KUNSKAPSSYN, SYN PÅ ETIK OCH MORAL ETC?
Etik och moral
Jag ska i det följande försöka sätta in Naess och Bubers människo- och natursyn i Henrik Hallgrens tal ”den moraliska cirkelns utvidgning”, i vilken han beskriver de olika moraluppfattningar och etiska system som brukar förekomma i miljödebatten samt deras antroprocentriska föregångare, i vilka människan står i centrum.(8). Här kommer en mycket kortfattad sammanställning:
Naturrätten
Idén om människornas allmänna och naturliga rättigheter (Thomas Hobbs och John Locke).
Pliktetiken
Enligt denna ska man behandla människor som ett mål, aldrig som ett medel. Vi ska handla utifrån vad vi önskar vore allmän lag (Immanuel Kant).
Rättighetsetik
Den betonar individens rättigheter framför framför hennes plikter och skyldigheter (Robert Nozick).
Idén att det finns en särskild mänsklig värdighet som kräver respekt är gemensamt för naturrätten, pliktetiken och rättighetsetiken och utilitarismen. Djuren och naturen har inget moraliskt värde för de saknar förnuft. Man hamnar i ett antroprocentiskt tänkande, där människan sätts i centrum. En sådan etik har beröringspunkter med buberska grundordet Jag-Det eftersom naturen enbart framstår som ett ting och objekt.
Utilitarism
Lyckan ses som själva målet för mänskligt liv. Utilitarismens devis är: största möjliga lycka för största möjliga antal (Jeremy Benthan och John Stuart Mill). De tidiga utilitaristerna såg dock djuren som varelser som kunde uppleva lycka, men det fick knappast någon praktisk betydelse.
Grön antroprocentrism
Man skyddar naturen och de ekologiska sammanhangen för att värna de långsiktiga mänsklig intressen (Brian Norton). Enligt Hallgren har Bruntlandskommisionens rapport denna utgångspunkt.
Djurrättsetik
Man bör visa hänsyn till en varelser som är upplevande subjekt, det vill säga högre stående djurarter(Tom Reagan). Vi bör sträva efter att maximera alla kännande varelser lycka (Peter Singer).
Biocentrism och ekocentrism
Förutom människor och djur så omfattas även andra levande varelser, som exempelvis växter av en biocentrisk etik. Alla levande organismer har ett inneboende värde (Paul Taylor ). En variant av biocentrism är ekocentrismen, där man istället sätter den ekologiska helheten och ekosystemets integritet i fokus(Freya Mathews och Warwick Fox) Enligt Hallgren så är det inom dessa etiska system som även Arne Naess rör sig, vilket jag är böjd att hålla med om.
En universell hänsyn
Hallgren presenterar även en alternativ moraluppfattning som bottnar i en grundläggande kärlek till livet, ett synsätt som ligger bortom "den moraliska cirkeln utvidgning" som beskrivits ovan. Här finns ingen moralisk måttstock utan vi kan istället tillägna oss en attityd gentemot världen som präglas av en gränslös öppenhet för och nyfikenhet på den andre, som inte ses som ett ting eller objekt. Det är en värld av separata enheter som ändå är sammanvävda. ”Vi erkänner den andre som ett eget centrum för behov, kvalitéer och utvecklingsmöjligheter”(9), vilket påminner om Martin Bubers grundord Jag-Du. En sådan etik kan kallas multicentrisk, i vilken man kan välja olika moraliska principer utifrån den specifika situation man befinner sig i.(Anthony Wester och Thomas Birch).
Kunskapssyn och handlingar
I enlighet med Naess betoning på människan emotionella sida så anser Naes att vi behöver utarbeta ett slags "känslornas pedagogik"(10). De inre känslomässiga värdena såsom förundran, kreativitet och fantasi behöver uppvärderas betydligt. Om vi känner glädje inför ett ämne så leder det till en mycket mer effektiv kunskapsinlärning(11).
När vi mognar i vårt känsloliv, vilket är en form av kunskapsprocess, leder det till att vi människor utvecklar en omsorg om varandra, andra levande organismer och naturen i stort. "Vi behöver inte bara tänka annorlunda i förhållande till naturen, utan också känna och handla annorlunda. Politiska förändringar kräver känslomässiga förändringar hos oss" (12) Det är de positiva känslorna som får oss att reagera och agera, menar Naess.
Buber säger att orsaksbundenheten i Det-världen är av fundamental betydelse för den vetenskapliga förståelsen av naturen, men att det är viktigt att inte tappa kontakten med relationens värld där Jag och Du, då Du till exempel är synonymt med naturen, står fria gentemot varandra (13)
VILKEN ROLL TÄNKER DU ATT SYNEN PÅ MÄNNISKA, NATUR OCH RELATIONEN SPELAR FÖR MILJÖPROBLEMEN OCH DESS LÖSNING?
En holistisk syn kan vara lösningen
Ett ensidigt betonande av människans rationella sida gör att vi riskerar få ett instrumentellt förhållande till naturen och andra varelser, att det är fritt fram att exploatera för att tillgodose mänskliga behov. Vi hamnar då i en antroprocentrisk natursyn, i grundordet Jag – Det där vi aldrig träder in i någon autentisk relation till resten av skapelsen, utan istället ser naturen som bestående av ting, som objekt.
Mot detta kan ställas en holistisk syn på människan där våra positiva känslor, som Spinoza talar om, får ett större utrymme, som till exempel kan komma till uttryck i vår "naturkänsla" eller i en utvidgad och fördjupad omsorg om andra varelser och hela ekosystem, som inte går att komma åt genom i några förnuftsmässiga övervägande. I denna helhetssyn framträder världen och dess olika komponenter som subjekt och ett möte mellan Jag och Du äger rum i bubersk anda. Bland samer var det förr vanligt att man frågade trädet om lov innan man högg ner och detsamma när man skulle rycka upp en ört. Och man fick vara beredd på att få ett nej(14). En sådan respektfull attityd gentemot växter, djur och ekosystem, tror jag i överförd bemärkelse kan vara en del av lösningen på vår tids stora miljöproblem. Den skulle leda till en levande ömsesidig relation till allt levande, som därigenom skulle träda fram som subjekt, som Du:n, och människan skulle förhoppningsvis gå betydligt varsammare fram i världen till gagn både för henne själv och allt och alla i övriga skapelsen. Det skulle leda fram till en multicentrisk attityd till allt levande(15). På detta erkännande bör vi grunda vår framtida moral och etik, anser jag, och bör vara en utgångspunkt när vi ska försöka lösa våra miljöproblem.
VILKA MÖJLIGHETER OCH PROBLEM KAN DU FINNA VAD GÄLLER NATUR- OCH MÄNNISKOSYN I VÅRT EGET FÖRSTÅELSERUM?
Från yttre till inre tillväxt_
Pia Skoglund tar i sin förläsning(16) upp framstegs- och utvecklingstanken som en viktig komponent i konstituerandet av vårt västerländska förståelserum. Denna framgångs- och utvecklingstanke har även präglat vår natur- och människosyn. Naturen har setts som en outtömlig resurs i det materiella tillväxtparadigmets hägn och i människornas värld har det inte sällan rått likhetstecken mellan en lycklig och framgångsrik person och en materiellt välsituerad person. Båda dessa ideal ifrågasätts dock av allt fler, både ur ett individuellt och ett ekologiskt perspektiv..
Den yttre materiella tillväxten har idag resulterat i att människan på minst tre områden grovt överskridit planetens gränser 1. biologisk mångfald 2. kväveanvändningen och 3. klimat.(17) Det är myckel alarmerade och kan på sikt hota hela jordens existens. Skoglund menar att människan i specifikt förståelserum ofta gör mer av samma sak när man ska lösa problem som uppstår. Det ser vi inte minst idag när många makthavares vill lösa miljöproblemen med ännu mer tillväxt, ett tillväxttänkande, som enligt många bedömare, just skapat många av de våra miljöproblem som vi står inför.
Jag ser en möjlighet att applicera denna framgångs- och utvecklingstanke på ett annat område, nämligen när det gäller livskvalitetsbegreppet. Tim Jackson ord om "Blomstring - inom ekologins gränser" kan vara en bra utgångspunkt. Han skriver "Välstånd är inte synonymt mer materiell rikedom/.../Välståndet har snarare att göra med våra möjligheter att blomstra: fysiskt, psykologiskt och socialt. Utöver att ha ett levebröd är välstånd i hög grad beroende av vår förmåga att på ett meningsfullt sätt delta i samhällslivet" (18) Denna blomstring, denna tillväxt av livskvalitet, som inte tär på jordens resurser och som sker inom de ekologiska ramarna, kan jag se som ett mål för en alternativ samhällsutveckling. Jag tror att den amerikanska livsstilsrörelsen Voluntary Simplicityy, i Sverige känd som Frivillig enkelhet, kan vara stigfinnare här. Frivillig enkelhet utgör ingen formel för hur man ska leva sitt liv, men följande ideal kan sägas vara utmärkande: materiell enkelhet, god gemenskap, leva i nuet samt göra det man älska att göra istället för att leva upp till omgivningens förväntningar som många gånger är av materiell art. Det man älskar att göra kan till exempel handla om eget skapande eller att bidra till samhället och världen på olika sätt. På deras hemsidan kan man läsa:
"Många av oss arbetar inte bara for att kunna köpa det som vi behöver, utan vi köper också upp allt vi tjänar eftersom vi vill få ut något kul från våra liv som så mycket präglas av våra lönearbeten. Svenskar ägnar i genomsnitt sju år av sitt liv till att titta på TV. En del är aktivt valt medan andra mer handlar om tidsfördriv. Ett sätt att höja sin livskvalitet är att reflektera över vad man egentligen älskar att göra och vad som känns meningsfullt, och sedan konsekvent försöka att styra sitt liv så att dessa saker får mer och mer utrymme. När man sen kommit igång att ta sig tid för att göra det man älskar att göra så minskar också behovet av att köpa saker"(19).
Naess är även inne på samma linje när han skriver att vi behöver ett skifte från fokus på levnadsstandard till livskvalitet. Om vi reducerar antalet saker vi omges oss med kan livskvaliteten öka, skriver han, och då kan vi också få ett bättre förhållande till de få saker vi äger. Han slår fast att ”Det kan ligga mycket oupptäckt livskvalitet i ett rikt liv med enkla medel”(20).
Att som i rörelsen Frivillig enkelhet börja fundera på vad som verkligen är värdefullt i livet ger oss också större utrymme att leva ett liv i enlighet med våra grundläggande värderingar, vilket ju, enligt Naess, är ett uttryck för känslomognad.
När vi i högre grad lever i nuet och i harmoni med vår personliga natur vill även jag tro att våra förutsättningar att fördjupa våra Jag-och Du-relationer blir bättre, både till våra medmänniskor och medorganismer på vår jord. Min förhoppning är att denna blomstring, detta känslomognande, detta inre växande, denna tillväxt av lycka och livskvalitet och denna större betoning av grundordet Jag och Du, ska kunna rymmas inom framstegs- och utvecklingstanken i vårt västerländska förståelserum, och bli ett verkligt mål för både individens och samhällets strävan, bortom det yttre materiella tillväxttänkandets återvändsgränd, ett tänkande som visat sig få förödande konsekvenser för vår jord. Arne Naess och Martin Bubers människo- och natursyn stödjer mig i denna förhoppning.
Martin Olsson, Ekofilosofi A, hösten 2012
_
Notförteckning
(1) Arne Naess: LIvsfilosofi, 2005, s 130
(2) a.a. s 128
(3) a.a. s 135
data-blogger-escaped-comment-[endif]
(4) Martin Buber: Jag och Du, 2006, s18
(5) a.a. s 72
(6) a.a. s 13
(7) a.a. s 89
(8) Henrik Hallgren: Det gröna skiftet, 2009, s 56 – 73.
(9) a.a s 69
(10) Arne Naess: LIvsfilosofi, 2005, s 166
(11) a.a. s 171
(12 Arne Naess: LIvsfilosofi, 2005, s 133
(13) Martin Buber: Jag och Du, 2005, s 68-69
(14) Samtal med Ewa Jacobson, Saltoluokta sameviste, 2012
(15) Henrik Hallgren: Det gröna skiftet, 2009, s 70
(16) Webföreläsning: Pia Skoglund: Intro - ekofilosofi http://film.kau.se/2011/06/23/intro-ekofilosofi
(17) Planetens gränser enligt Johan Rockström m fl http://sv.wikipedia.org/wiki/Planetens_gränser
(18) Tim Jackson: Välfärd utan tillväxt, 2011, s 152
(19) Frivillig enkelhet: http://www.frivilligenkelhet.nu
(20) Arne Naess: LIvsfilosofi, 2005, s100
Kommentarer
Skicka en kommentar