En komparativ analys av Arne Næss och Sigmund Kvaløy Setrengs ekofilosofier

 En komparativ analys av Arne Næss och Sigmund Kvaløy Setrengs ekofilosofier avseende deras syn på naturen och människan samt relationen dem emellan.

 

Inledning

Arne Næss (1912-2009) och Sigmund Kvaløy Setrengs (1934-2014) är de namnkunnigaste exponenterna för norsk ekofilosofi, även om den förra överskuggar den senare i en internationell kontext. Næss var en förgrundsgestalt i utformandet av djupekologin,deep ecology, samt utvecklade sin personliga variant av denna, Ekosofi T[1], två ekofilosofier vilka har haft en central roll för framväxten av den gröna ideologin som nu en vital del av det samtida politiska landskapet. Någon motsvarande skola har ej Kvaløy bildat med sin Ekofilosofi S[2]. Däremot har han haft ett stort inflytande på svensk ekofilosofi, inte minst genom sina talrika gästföreläsningar på ekofilosofikurserna vid Karlstads universitet från 1977 fram till 2013 då dessa lades ner.

   Både Næss och Kvaløys ekofilosoferande tog sin början under de många och långa samtal som fördes i samband med icke-våldsaktionerna mot vattenkraftsutbyggnaden av Mardölaälven 1973 och Altaälven 1981 som båda två var djupt involverade i. Kvalöy var Næss elev, men deras ekofilosofier kom delvis att utvecklas åt olika håll, vilket jag kommer att belysa nedan genom att peka på likheter och skillnader.Att jag valt att inleda med Næss i skillnadsanalysen hänger samman med att Kvaløy ofta tar spjärn mot Næss tänkande, sällan tvärtom.

 

Natursyn

Likheter: 

Holism

Både Næss och Kvaløy gör det ontologiska antagandet att allt i naturen är relaterat till vartannat. ”Allt hänger samman”[3]skriver Næss och Kvaløy uttrycker sig snarlikt: ”Allt hänger ihop” med hänvisning till buddhismen.[4]Ingen organism, varken människor eller icke-människor, betraktas som separerade från omgivningen, vilket utmärker en atomistiskhållning, utan alla befinner vi oss i naturens nät eller väv, i en kosmologisk kontext, något som brukar vara signifikant för en holistisk hållning. Næss förklarar närmare:  

 

Organismerna möts i ett biosfäriskt nätverk eller i ett fält med inbördes förbindelser. En inneboende relation mellan två objekt A och B innebär att den är bunden av de definitioner eller grundläggande konstituenter hos både A och B. Utan denna relation, A och B, är de inte längre samma objekt. De förlorar sin identitet. Detta betyder att A och B inte är självständiga enheter. /---/ I utbyte får vi AB modeller, helheter med egenskaper som inte kan dras av från egenskaperna hos A och B. Deduktionen ger inte några resultat eftersom A och B inte existerar som separata enheter.[5]

 

Enligt holismen går det alltså inte att definiera ett objekt isolerat från andra objekt. Dessa blir till i relation till andra och helheten blir sålunda mer än summan av delarna. Atomismen å sin sida ser objekten som separata entiteter. Helheten uppfattas också som lika med summan av delarna, något som Næss och förmodligen Kvaløy tar avstånd från även om jag inte kan belägga det i hans texter. Det senare följer ju av det förra och förra ur det senare. Næss tydliggör hur det hänger ihop: ”Om vi tänker i termer av biologiska system där ’helheten är mer än summan av dess delar’ kommer vi att förkasta tingbegreppet, i vilket delarna utgörs av isolerade ting.”[6]

 

Komplexitet och mångfald

Kvaløy återkommer gång på gång till att det är komplexitet och mångfald som kännetecknar organiska processer, inte komplikation och enfald: ”Komplexitet och ’rytmisk mångfaldhetsväxt’ är det viktigaste kännetecknet på liv liksom dess strävan efter komplexitet”[7], skriver han. Här finner jag att en viss influens från Næss som även ställer komplexitet mot komplikation, även om han utgår från ett systemtänkande (se nedan): ”Teorin om ekosystem innehåller en viktig skillnad mellan vad som är komplicerat utan "Gestalt" eller förenande principer och vad som är komplext, i den meningen att de multilaterala och har olika orsaker och effekter. En mångfald av mer eller mindre berättigade, samverkande faktorer kan arbeta tillsammans för att bilda en enhet, ett system.”[8]Næss sjunger i likhet med Kvaløy diversitetens lov: ”Mångfald förbättrar möjligheter att överleva, chansen för nya former av liv, rikedom av livsformer.”[9]

 

Skillnader:

System/process

Næss: För Næss är ordet system centralt[10], vilket leder tankarna till ett statiskt helhetstänkande, vilket återfinns i begreppet ekosystem. Han skriver att ”Naturförståelsen blir förståelse av det enskilda ’under evighetens synvinkel’. Detta implicerar förståelsen utifrån helheten.”[11]Här tenderar Næss att tala om helheten som vore den given en gång för alla. 

   Kvaløy: Kvaløy går en annan väg och använder hellre ordet process [12], och pläderar för dynamiska delar och helheter. Han menar att ”Det underliggande, reella, är förändring och förvandling – utan början eller slut.”[13]Kvaløy skulle sannolikt föredra begreppet ”ekoprocesser” framför ekosystem. 

 

Tid/rum

Hos Næss är således de rumsligaförhållandena primära som i mekaniska system, hos Kvaløy de tidsligasom i organiska processer. Kvaløy talar själv om att han står i tacksamhetskull till systemteorin, men att han vill ta den vidare och göra den dialektisk.[14]Sammanfattningsvis kan man förslagsvis hävda att Næss förespråkar en form av holistisk systemfilosofimedan Kvaløy en form av holistisk processfilosofieller som han själv uttrycker det, en filosofi som utgår från en ”organisk-rytmisk-process-helhet"[15]. Naess ekofilosofi präglas således av ett mekaniskt tänkande centrerat kring system samtidigt som han tar avstånd från atomismen, Kvaløys av ett organiskt processtänkande på helhetsgrund.

 

Substansmonism/substanslös pluralism

Næss: Næsshävdar att ”Alla levande väsen är djupast sett ett”[16]och på ett annat ställe att ”livet som grundläggande fenomen är ett och odelbart.”[17]Han skriver vidare att ”Jag tror att det som förenar allt liv, är viktigare än det som skiljer.”[18]Alla yttre skillnader är sekundära medan likheten är primär, tillvaron består i grunden av en enda substans och Næss ansluter dig därmed till en så kallad substansmonismsom Baruch Spinoza (1632-1677) företrädde. För Næss får denna monism miljöetiska implikationer: ”Ekologins behandling av biosfären som en enhetsyftar till att visa på detta inre sammanhang och på att människan inte är en djurart med speciella privilegier. Vi lever under samma förutsättningar som allt annat liv. Vi står inte utanför den övriga naturen och därför kan vi inte hantera den efter vårt eget godtycke utan att själv förändras. Vi är en del av ekosfären lika oupplösligt som vi är en del av samhället.”[19]

   Kvaløy: För Kvaløy är snarare pluralism,som han ser som en förutsättning för skillnader och ett utmärkande drag i naturen och uttrycker att ”Inga faktorer, inga gränser, och ingen nivå blir de grundläggande. - Alla led i helheten behöver förstås samtidigt och i ljuset av varandra."[20]I Kvaløys ontologi är det kanske mer relevant att tala om ”delheter” och ”heldelar” i rörelse än om statiska delar (atomism) eller en statisk helhet (holistisk systemfilosofi enligt Næss) eller som Kvaløy själv skriver, om en ”varandelära som ett organiskt rytmsökande process-mångfald utan elementarpartiklar".[21]I en annan mening skulle man även kunna betrakta Kvaløy som en monist (egenskapsmonist) eftersom även han utgår från en under underliggande princip, nämligen att allt är processer. Under inflytande av buddhistisk tomhetslära anammar Kvaløy ett slags substanslös pluralismdär det upplysta medvetandet om världen innebär en värld ”total 'tömd på' material och substanser, bestående /…/ av strömmar eller kedjor av händelser och ingenting annat."[22]Det är en uppfattning som går stick i stäv med Næss substansmonism.

 

Balans/obalans, harmoni/disharmoni, stabilitet/instabilitet

Næss: I analogi med Spinozas hävdar Næss att en viss form av perfektion och fullkomlighet är ett typiskt drag hos naturen [23]. Han ger sålunda uttryck för ett mekanistiskt balans-, harmoni- och stabilitetsänkande där naturen i grund och botten utmärks av en oföränderlig ordning.

   Kvaløy: Kvaløys organistiska ekofilosofi står i bjärt kontrast till Næss. Han skriver: ”Den grundläggande egenskapen hos levande system är inte balans och balanssträvan, utan komplexitet och komplexitetssträvan,”[24]För Kvalöy är det konflikter, disharmoni och improvisation som framförallt kännetecknar naturen.[25]Den är ständigt stadd i förändring och befinner sig i ett instabilt tillstånd.

 

Människosyn

Skillnader: 

Ett styrcentrum/flera styrcentra

Næss: Næss talar om människan som en enhetlig individ som kan realisera sig själv genom att identifiera sig med allt större gemenskaper.[26]Hon består av ett expanderande själv eller ettstyrcentrumför att använda Kvaløys vokabulär. 

    Kvaløy: Kvaløy hävdar att människan i motsats till Næss besitter en personlighetsmångfald och att det därför är relevant att tala om fleraolika parallella styrcentra eller "rorkarlar" inom en och samma individ, vilka är operativa samtidigt och inte sällan står i konflikt med varandra.[27]Kvaløy använder följande bild: 

 

Människan - i det hon befruktas, föds och växer upp - blir ofta liknad vid ett frö som spirar och växer upp till en planta. Jag vill hellre likna henne vid ett komplext rotsystem som ger upphov till många plantor samtidigt. Om jordmån, näring, klimat osv är bra får vi ett buskage av olika, mer eller mindre, sammantvinnade växter.[28]

 

Att likna människan vid ett frö som växer upp till en planta ligger nära Naess människosyn. Kvaløy menar dock att en enhetlig personlighet kan bli fallet om man växer upp i ett homogent lokalsamhälle.[29]

 

Synen på relationen mellan människa och natur

Likheter: 

Ingen klar gräns mellan människa och natur/värld

Næss anser liksom Kvaløy att jaget och omgivningen inte klart kan separeras. Næss skriver att ”gränserna mellan oss själva och världen är inte klara.”[30]och på ett annat ställe att: ”Något fysiskt isolerat jag eller själv finns det inte.”[31]Kvaløy menar att såväl andra människor som icke-människor(även mänskliga artefakter) behöver tas med för att förstå en människas personlighet: ”En människans (del)personlighet behöver /…/ sträcka sig 'ut i samhället/landskapet', - inte stanna vid människoindividens kroppshud."[32]

 

Identifikation 

I både Næss och Kvaløys ekofilosofier är identifikation ett centralt begrepp i övervinnandet av den västerländska dualiteten mellan människa och natur. Människans totala identifikation med biosfären är målsättningen för Næss. Det är först när vi uppnår detta tillstånd som vi kan solidarisera oss med andra varelser på djupet.[33]”Vi ser de andra i oss själva och oss själva i de andra.”[34], skriver han. Genom identifikationen kommer människan att uppfatta allt liv som ett mål i sig, likvärdigt med det egna egot.[35]

   I analogi med detta skriver Kvaløy att buddhismen har ”världens mest radikala helhetsorienterande frigörelseideal /---/ individens fullkomliga identifikation med allt som lever (I buddhismen är ’med-kännandet’  universiellt ämnat;- ingen själ skiljer människan från andra livsformer, och grunderkännandet – världens lidandeprägel – gäller också allt levande).”[36]

 

Skillnader

Expanderande själv/ kontraherande själv

Næss: För Naess förutsätter människans identifikation med naturen en realisering och expansion av ett enhetligt och målsökande själv. Utgångpunkten är att ”Du förverkligar mer av dig själv när du utvidgar din omsorg utöver ditt ego.”[37]Via våra egoistiska och sociala själv kan vi sträva efter att uppnå det som Næss kallar det ekologiska Självet, den totala identifikationen med alla levande. Här har människan ett särdrag i skapelsen eftersom endast hon kan vara ”ett reflekterande vittnetill sitt eget ochandras liv” och ser sig som del i ”biosfärens gemensamma livsmöjligheter”[38]Enligt Næss har alla levande varelsers rätt att förvekliga sig själva, att blomstra. Människans unika form av självrealisering är att utveckla det ekologiska Självet för att just främja denna självrealisering hos andra organismer. Det moraliska imperativet är "Lev och låt leva!", inte "Antingen du eller jag."[39]

   Kvaløy: Kvaløy menar å sin sida att människans integrerade själv bör lösas upp för att uppnå denna identifikation med naturen och att det är en spontan process som kan ske på många olika plan. Hon kan delta i många olika sammanhang med helt olika identifikationsmöjligheter. När människan mister sitt ego kan hon samspela med mångfalden av livsprocesser:

 

Vi föds med många möjligheter. Om människan tror att hon är EN enhetlig storhet fjärmar hon från möjligheterna till befrielse. Friheten innebär för individen och kollektivet att röra sig längs flera parallella vägar. Det ligger en frihetspotential om människan ser sin personlighetsmångfald. Att vara på väg till frihet betyder att gå flera vägar samtidigt, att leva flera vägar samtidigt, att använda den gränslösa mångfald av navigationsutrustning varje enskild människa och människogrupp har fröet till. De vägar jag talar om är sådana som ständigt leder oss ut ur situationer där vi ha kontroll. Om vi ska lära oss något mänskligt väsentligt, något som skakar om våra personligheter och realiserar vår frihetspotential, måste vi lämna våra trygga positioner och involvera oss i själva livsprocessen där förståelse och handling är ett.”[40]

 

Vi är ekosystemprocessen enligt theravadabuddhism, som Kvaløy referera till. Den har ett helhetsorienterande frihetsideal: individens fullkomliga identifikation med allt som lever. 

 

Avslutande ord

Att jämföra Næss och Kvaløys ekofilosofier är en grannlaga uppgift. Ena gången intar dessa herrar motsatta filosofiska positioner, andra gången står de på samma sida och en tredje gång hamnar den ena på flanken och den andra i mitten, inte sällan Kvaløy. Fjärde gången rör sig Næss och Kvaløy längs helt olika tankelinjer där de inte ens möts som varandras diametrala motpoler. Det här gör att jämförelsen dem emellan är svår och full av nyanser, som inte alltid är så lätt att fånga, men jag har valt de områden som är lättast att ringa in inom ramen för den här komparativa studien. 

Martin Olsson, ekofilosofi B, våren 2022

 

Källförteckning

Kavløy Setreng, Sigmund. ”En ’karma buddhisme’ for vesten och vår tid, del I” i Karma – skandinaviskt buddhistisk journal, (1990:1).

Kvaløy Setreng, Sigmund. Mangfold og tid. Trondheim: Tapir akademiska forlag og NTNU, (2004)

Næss, Arne [1973]. ”The Shallow and the Deep Ecology Movement” The Trumpeter, 24, nummer 1, (2008).

Næss, Arne. Økologi, samfunn og livstil. Oslo: Universitetsforlaget, (1974).

Næss, Arne Ekolologi, samhälle och livsstil, Stockholm: LTs förlag, (1981).

Næss, Arne. Anklagelser mot vetenskapen. Stockholm: Almqvist & Wiksell, (1982).

Næss, Arne [1999] Livsfilosofi. Stockholm: Natur och kultur, (2005).

 

---

[1]T som i Tvergastein, namnet på Næss enkla ”fjellhytte” vid foten av fjällryggen Hallingskarvet i norra Telemark där han tillbringade 13 år av sitt liv. Genom t:et ville Næss betona platsens betydelse för filosoferandet.

[2]S som i Setreng, namnet på släktgården i Sør-Trøndelag som Kvaløy drev i många år.

[3]Næss 1981. 26

[4]Kvaløy 1990. 9

[5]Næss 2008. 59

[6]Næss 2008. 59

[7]Kvaløy 2004. 450

[8]Næss 2008. 62

[9]Næss 2008, 61

[10]Næss 2008. 60

[11]Næss 1982. 173

[12]Kvaløy 2004. 750

[13]Kvaløy 2004. 600

[14]Kvaløy 2004. 2482

[15]Kvaløy 1990. 11

[16]Næss 1974. 213

[17]Næss 1981. 285

[18]Næss 2005. 112

[19]Naess 1981. 285

[20]Kvaløy 2004. 2670

[21]Kvaløy 1990. 11

[22]Kvaløy 1990. 14

[23]Næss 1982. 173

[24]Kvaløy 2004. 450

[25]Kvaløy 2004. 2671


[26]Naess 2005. 135

[27]Kvaløy 2004. 2430

[28]Kvaløy 2004. 2470

[29]Kvaløy 2004, 2477



[30]Næss 2005. 31

[31]Næss  1981. 283

[32]Kvaløy 2004. 2550

[33]Næss 1981. 299

[34]Næss 1981. 291

[35]Næss 1981. 300

[36]Kvaløy 2004, 930

[37]Næss 2005, 135

[38]Naess 1981, 292

[39]Næss 2008, 61

[40]Kvaløy 2004. 3030