En komparativ analys av Arne N æ ss och Sigmund Kvaløy Setrengs ekofilosofier avseende deras syn på naturen och människan samt relationen dem emellan. Inledning Arne N æ ss (1912-2009) och Sigmund Kvaløy Setrengs (1934-2014) är de namnkunnigaste exponenterna för norsk ekofilosofi, även om den förra överskuggar den senare i en internationell kontext. N æ ss var en förgrundsgestalt i utformandet av djupekologin, deep ecology , samt utvecklade sin personliga variant av denna, Ekosofi T [1] , två ekofilosofier vilka har haft en central roll för framväxten av den gröna ideologin som nu en vital del av det samtida politiska landskapet. Någon motsvarande skola har ej Kvaløy bildat med sin Ekofilosofi S [2] . Däremot har han haft ett stort inflytande på svensk ekofilosofi, inte minst genom sina talrika gästföreläsningar på ekofilosofikurserna vid Karlstads universitet från 1977 fram till 2013 då dessa lades ner. Både N æ ss och Kvaløys ekofilosoferande tog sin början under de många och
Ramón Grosfoguel: Decolonizing Western Uni-versalisms: Decolonial Pluri-versalism from Aimé Césaire to the Zapatistas Modernitet och universalitet I Ramón Grosfoguels artikel om epistemologi står begreppet abstrakt universalism i fokus som han gör en kritisk genomlysning av med utgångspunkt i dekolonial teori. Enligt honom har den abstrakta universalismen legat som en underström i modern västerländskt vetenskap, vilket påverkat dess förhållande till andra kulturers epistemologier. Han gör en distinktion mellan två typer av abstrakt universalism som är integrerade i denna idétradition: (1) en evig kunskap frikopplad från tid och rum, (2) en kropps- och platslös kunskap lösgjord från sitt utsagosubjekt, ”subject of enunciation”. [1] Grosfoguel undersöker några dominerande filosofer i Väst från 1600-talets vetenskapliga revolution och framåt huruvida de varit exponenter för den abstrakta universalismen eller inte, antingen i den ena meningen, båda meningarna eller i ingen menin