Fortsätt till huvudinnehåll

Makt och normalitet


Makt har att göra med hur normalitet skapas och upprätthålls. Vårt västerländska förståelserum utmärks av vissa ontologiska grundantaganden, varav ett är att världen består av olika dualismer, ett arv från 1600-talets vetenskapliga revolution med rötter i 1500-talet. Dessa dualismer gestaltas i olika maktstrukturer där normaliteten får en överordnad position. Carolyn Merchant behandlar i sin bok "Naturens död" i huvudsak två dualismer: kultur - natur, man - kvinna, där vänsterledet är ett uttryck för normalitet. I det förra fallet handlar det om antropocentrism, där människan och hennes kultur är norm, i det senare om androcentrism, där mannen är norm. Enligt Merchant hänger dessa dualismer och maktstrukturer ihop. Den okontrollerbara naturen har sedan 1500-talet förknippats med det kvinnliga(1). Den vite mannen", som sett sig som en kulturbärare, har här haft tolkningsföreträde och definierat normaliteten. "Det andra", naturen och kvinnan, som skulle tuktas, har enligt Val Plumwoods maktanalys setts som något radikalt annorlunda(grundläggande uteslutning), stereotypt(homogenisering), utan behov(förnekelse), en negation av manliga egenskaper(införlivande) och osjälvständigt (instrumentalism)(2). 

Jag anser att dessa dualistiska maktobalanser samt en rad andra under längre tid varit synliga inom och utom vårt förståelserum. Det gäller både de inre och yttre maktstrukturerna. De har inte sällan resulterat i att sociala oroligheter och motrörelser uppstått. Ju friare och mer demokratiskt ett samhälle har varit, desto mer har dessa dualistiska maktordningar kommit i dagen. "Den andra", den strukturellt underordnade, har kunnat formulerat sig eller fått sina språkrör i kampen för en nivellering av maktobalansen. I många fall har man kommit en bit på väg, men ofantligt mycket återstår att göra innan de är färdigjusterade, inte minst talar den globala miljökrisen sitt tydliga språk. I framtiden kommer det sannolikt att uppkomma nya motrörelser för att korrigera för oss idag osynliga dualismer.

Henrik Hallgren radar upp flera sådana motrörelser uifrån olika dualismer och centrismer med utgångspunkt i Val Plumwood och Joanna Macys maktanalys. Vänsterledet i dualismen representerar normalitet och högerledet "det andra"

"Dualism                                                      Centrism                     Motrörelse
Rationalitet - Känsla/kropp                          Rationalism                 Nyandlighet /helhetsterapier                                      
Man - Kvinna                                               Androcentrism             Feminism
Människa - Natur                                         Antroprocentrism         Miljörörelse 
Människa - Djur                                           Antroprocentrism         Djurrättsrörelse
Vi europé - Färgad "andra"                          Eurocentrism               Antikolonialism
Civilsation- Primitivitet/primitivism                Eurocentrism               Ursprungsfolk
Vetenskaplig /.../ - Platsbaserad kunskap    Scientism                     Bioregionalism
Universell - Partikulär                                   Universialism               Postmodernitet"
(3)
Jag lägger till ytterligare dualismer:
Intellektuellt arbete - Kroppsarbete               Rationalism                 Socialism
Icke-funktionshindrade- Funktionshindrade  Normat                        Handikappsrörelse
Hetrosexuella - HBTQ-personer                    Heteronormativitet      HBTQ-rörelsen
Vuxna - Barn                                                  "Vuxencentrism"         T ex BRIS

Plumwood menar att alla dessa förtryck är sammanlänkade genom en gemensam härskarideologi där kärnan är rationalitetens kontroll över naturen(4). Man kan se analysen ovan som en utvidgad intersektionalitet. Det är en sociologisk teori och ett analytiskt hjälpmedel för att studera hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar i ett samhälle. Där brukar ingå identitetskategorier som kön/genus, sexualitet, ålder, klass, funktionsduglighet, etnicitet och religion(5). Här kompletteras den med bland annat identitetskategorierna djur och natur.

Enligt Vandana Shiva representerar kvinnor i tredje världen en rad av dessa sociala rörelser i sin frihetskamp. Genom att de står upp mot det patriarkala förtrycket, som är ett kolonialt arv, förenas den feministiska, bioregionala, antikoloniala kampen med miljökampen där även kampen mot krigshandlingar och religiös fundamentalism ingår(6). Shiva visar tydligt hur väl sammanlänkade många av dessa förtryck är. Om vi ska komma till rätta med de lokala och globala miljöproblemen tror jag att det är nödvändigt att ta ett samlat grepp om dessa dualistiska maktordningar. Måhända kan lösningen vara att de olika sociala rörelserna, utan att glömma bort den egna kampens särart, gör gemensam sak i kampen mot den patriarkala dominansideologin.

Martin Olsson, Ekofilosofi A, hösten 2012

(1)Carolyn Merchant: Naurens död,1994, s 149 
(2)Val Plumwood: Androcentrism and Anthropocentrism i boken Ecofeminism; Woman, Culture; Nature, red Karen J Warren, 1997 
(3)Henrik Hallgren: Det gröna skiftet, 2009, s 101-102
(4)a.a, 2009, s 109 
(5) Wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Intersektionalitet
(6) Vandana Shiva, "Let Us Survive: Women, Ecology and Development," i Rosemary Radford Ruether Women Healing Earth: Third World Women on Ecology, Feminism, and Religion,1996, s 70 - 73



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mary Wollstonecraft: Till försvar för kvinnans rättigheter

Källtextanalys av Marya Wollstonecrafts skrift "Till försvar för kvinnans rättigheter", kapitel 4 Inledning och presentation av författaren Mary Wollstonecraft (1759 - 1797), bosatt i London under upplysningstiden, räknas som en av de första feministiska författarna. Hon var i stort sett autodidakt och därför verksam utanför akademin, men deltog aktivt i den samtida politiska och filosofiska debatten, inte minst den som föregick den franska revolutionen 1789, vilket var ovanligt för kvinnor vid den här tiden. Wollstonecraft, vars samlade produktion uppgår till sju volymer, rörde sig bland ämnen såsom filosofi, pedagogik och politisk historia, men hon har även författat essäer och romaner. I hennes skrift  Till försvar för kvinnans rättigheter  från 1792, som blivit en feministisk klassiker, blottlägger hon ojämlika förhållanden mellan män och kvinnor i dåtidens England och Frankrike samt förespråkar mänskliga och medborgerliga rättigheter för båda könen, något som inte

Vägledning för vilseförda

Bokrapport: E F Schumacher: Vägledning för vilseförda, Nordstedts, Stockholm, 2012 Natur- och människosyn I boken "Vägledning för vilseförda" försöker E F Schumacher ta ett helhetsgrepp på världen och utgår från fyra olika existentiella nivåer: mineral, växter, djur och människor. Dessa kännetecknas, i tur och ordning, av materia, liv, medvetande och självmedvetande. Den högre nivån omfattar alltid de lägre(s 29 - 33). En människa består sålunda av alla fyra attribut. Schumacher använder begreppet progressioner för att illustrera utvecklingen från en lägre till en högre nivå, till exempel från passivitet till aktivitet, från nödvändighet till frihet (s 45 - 50). Kunskapssyn Med begreppet adeaquatio(=adekvathet) menar Schumacher att "förståelsen hos den som söker kunskapen måste vara adekvat i förhållande till det som kunskapen är inriktad mot"(s 63). "Precis som världen är en hierrarkisk struktur, om vilken det är meningsfullt att använda termerna

En komparativ analys av Arne Næss och Sigmund Kvaløy Setrengs ekofilosofier

  En komparativ analys av Arne N æ ss och Sigmund Kvaløy Setrengs ekofilosofier avseende deras syn på naturen och människan samt relationen dem emellan.   Inledning Arne N æ ss (1912-2009) och Sigmund Kvaløy Setrengs (1934-2014) är de namnkunnigaste exponenterna för norsk ekofilosofi, även om den förra överskuggar den senare i en internationell kontext. N æ ss var en förgrundsgestalt i utformandet av djupekologin, deep ecology , samt utvecklade sin personliga variant av denna, Ekosofi T [1] , två ekofilosofier vilka har haft en central roll för framväxten av den gröna ideologin som nu en vital del av det samtida politiska landskapet. Någon motsvarande skola har ej Kvaløy bildat med sin Ekofilosofi S [2] . Däremot har han haft ett stort inflytande på svensk ekofilosofi, inte minst genom sina talrika gästföreläsningar på ekofilosofikurserna vid Karlstads universitet från 1977 fram till 2013 då dessa lades ner.    Både N æ ss och Kvaløys ekofilosoferande tog sin början under de många och