Det buddhistiska förståelserummet samt några nedslag i de judiska, samiska och maoriska försåelserummen

I min uppsats har jag försökt urskilja några karaktäristika för det buddhistiska förståelserummet med utgångspunkt i dess natur- och människosyn(ontologi) samt kunskapssyn(epistemologi). Jag kommer också att understryka eller kontrastera de här utmärkande dragen med några exempel från andra förståelserum. I slutet resonerar jag kring några av de möjligheter och problem som jag kan se med de buddhistiska förståelserummet.

NATURSYN 

Allt hänger ihop(1) 

Buddha argumenterade för att "allting i denna världen är ontologiskt sammanhängande"(2). Alla människor och världsliga fenomen är beroende av varandra. Ingen eller inget kan existera separat utan är sammanvävda i orsaks- och verkansförlopp(3). Denna tankegång har paralleller med den natursyn som maorierna ger uttryck för och som Witi Ihimaera formulerar så poetiskt i romanen Skydancer:

En klo är inte bara en klo. En fjäder är inte bara en fjäder. En näbb är inte bara en näbb. Du förminskar en företeelses mana när du definierar det så. Den är sammankopplad med andra företeelser och den representerar något störra...Klon, fjädern och näbben representerar en fågel men stannar inte där. Fågeln representerar en koloni. Den har en historia och en plats där den föddes, där den vill leva och där den kommer att dö. Den är sammanlänkad med allt som existerar på jorden och i universum...du måste värdesätta de små sakerna. Du måste lära dig att se inte bara med ögonen utan med hjärtat och din intelligens.(4)

Världens processkaraktär

Har jag inte sagt att allt som är behagligt och förtjusande är föränderligt, kommer att separeras och bli till något annat?

(Buddha)(5)

Dessa rader uttrycker en annan av buddhismens huvudteser, nämligen att allt i tillvaron är föränderligt, i ett tillstånd av ständig förvandling(6). Den indiske 400-talsfilosofen Buddhahosa beskrev denna flyktighet och ogripbarhet i flera bilder såsom: 

Daggdroppar i soluppgången, bubbla på vattenytan, streck som dras genom vatten, en blixt från himlen.(7)

Den tomhetslära som Buddha lär ut är sammankopplat med detta resonemang. Inget är beständigt. Världen består av "strömmar och kedjor av händelser och ingenting annat". Allt saknar en permanent substans och är i den meningen tömt på varaktigt innehåll (8).

Ahimsa

Ahimsa, som betyder "icke-våld" på sanskrit, har också betydelse för natursynen. Det är en moralprincip som buddhismen har gemensam med hinduismen. Den innebär att man inte bör skada eller döda andra levande varelser, varken människor eller

djur(9). Växter bör man också visa varsamhet mot. Principen tar inte enbart hänsyn till fysiska handlingar, utan innebär att man även bör avstå från såväl hatiska och illvilliga tankar och känslor som sårande och ovänligt tal(10).

Återfödelse

Inom buddhismen avvisar man tron på själavandring. Man föredrar att använda ordet återfödelse istället för reinkarnation. Men man tror likväl på ett slags personprocess som efter döden, vilken man inte ser som något radikalt språng, övergår i en ny personprocess. Denna tro berör också natursynen.

I folklig tibetansk buddhism omfattar man dock en mer traditionell reinkarnationstro, dvs uppfattningen att en själ vandrar från en kropp till en annan efter döden. Av denna anledning tar man god hand om sina kor, ger dem namn och behandlar dem som samhällsmedlemmar eftersom man uppfattar att kon kan ha varit en människa i ett tidigare liv, kanske rentav en släkting. Vedebörande kan ha blivit ko för att den handlat insiktslöst. Man ägnar den extra omsorg eftersom man själv kan hamna i samma situation(11). Sålunda utvecklar man ett slags buberskt Jag och Du-förhållande med djur, som liknar den relation som många har med sina nära husdjur som de i allra högsta grad ser som personer, som subjekt, som de på olika sätt interagerar med. Den unga pojken i romanen Motl i Jiddischland av  Sholem Aleicheim uttrycker just ett sådant förhållande: 

Meni, grannens lilla kalv, stack den fuktiga, svarta mulen i gödselhögen, skrapade tre gånger med framfoten i marken, lyfte den lilla svansen, hoppade högt på alla fyra och råmade dovt. Råmandet föreföll mig så komiskt att jag började skratta. Meni tycktes uppskatta det, och det dröjde inte länge förrän Meni upprepade allt: samma hopp och råmande, samma ton. Naturligtvis härmade jag det igen. Jag ett hopp, kalven ett hopp. kalven ett mu, jag ett mu.(12) 

MÄNNISKOSYN

Jagets processkaraktär

Buddha tog, i analogi med natursynen ovan, avstånd från uppfattningen om ett personligt jag i meningen en avgränsad och permanent substans med en egen identitet, åtskilt från andra och omgivningen. Ett sådant jag överensstämmer inte med någon förnimbar verklighet, varken i vår kropp eller själ. Han beskrev jaget som ett ständigt föränderlig process utan någon stabil verklighetsgrund. Det vi uppfattar som ett jag är inte något annat än ett ömsesidigt beroende och pågående konglomerat av "kroppsliga fenomen, känslor, benämning eller igenkännande, viljekraft och medveten uppmärksamhet"(13). Sigmund Kvalöy Seatereng andvänder strömvirvelmetaforen för att beskriva god buddhism, i vilken han uppfattar människan som en bestämd "strömvirvel i tidens hav, som inte heller är annat än en strömvirvel", världen i sin totalitet(14). Buddha antar alltså varken något konstant jag eller vara. Allt i världen är i ett tillstånd av tillblivelse(15).

Karma

Karma, lagen om orsak och verkan, betyder handling på sanskrit(20). Enligt denna tanke genererar goda gärningar god karma och onda gärningar ond karma. Karman bestämmer i sin tur vad en människa återföds till i nästa liv(21). Chr. Reventlow sammanfattar:"Var och en är på samma gång sina gärningars fader och sina gärningars barn."(22) 

Inte någonstans i det oändliga världsrummets mest fjärran platser, inte i havets djupaste mitt, inte i bergets djupaste avgrund finns det en plats, där du kan undkomma följden av dina gärningar.

(C Rosengren) (23)

Pankaj Mishra utvecklar detta ytterligare: "Gärningarna med de mildaste karmiska konskvenserna, är de vilka flödar ur den här insikten: att vi saknar ett beständigt eller oföränderligt väsen, att vi istället är samlingar av dynamiska och fullkomligt betingade mentala och fysiska förlopp; och att lidandet uppstår när vi försöker hävda vår självbetsämmanderätt i en värld där allt är helt och hållet ömsesidigt beroende, då ett grundlöst jag - utan att kunna ge upp - fåfängt strävar efter ett fotfäste i gärningar som drivs av okunnighet, girighet och självbegrägeri; gärningar som när de blir otillfredsställda resulterar i ännu fler försök till självhävdelse, vilket i sin tur gör att lidandet framstår som oundviklgt och självbedrägeriet omöjligt att bli av med." (24)

KUNSKAPSSYN

Vägen till Nirvana- frigörelse från begär

Eftersom världen är flyktig till sin karaktär skapar våra egoistiska begär efter den lidande på olika sätt. Begären står också i vägen för vår kunskap om världen(25). 

Målet är att genomskåda och befria oss från de förgängliga processerna och därmed lidandet(26). Först då kan vi inträda i Nirvana, som på sanskrit betyder icke-vara(27) och förlösas från karman och återfödelsen(28). "Detta vindlösa tillstånd". är en upplyst medvetenhet om att världen är totalt tömd på material och substanser

(29), att allt som vi ser och iakttar är en illusion liksom vårt medvetande som inte heller är något fast och varaktigt utan utgörs av en kedja av ständigt ändrade mentala tillstånd(30)

.

Buddha undervisar om tre stadier på vägen mot nirvana: moralisk självdisciplin, meditation och visdom(sila, samadi, pranja) (31). Icke-våldsprincipen ahimsa utgör en del av sila,

MÖJLIGHETER OCH PROBLEM

Det ontologiska antagandet om att allt hänger ihop i tillvaron får stöd av modern

ekologi genom begreppet ekologiska interaktioner. Det innebär relationer, i vilka att individer av samma eller olika art ingår, påverkar varandras utveckling i en mängd avseenden(32).

Antagandet stämmer även bra överens med Sigmund Kvalöys Seaterengs utvidgade syn på karmabegreppet: "att allt är process och att våra handlingar får konsekvenser, också för dem som kommer efter oss"(33). Det handlar alltså inte bara om den enskilda personprocessen och hur dess karma inverkar på livet i kommande existenser utan framförallt om hur allt och alla påverkas av och påverkar allt och alla, vilket bestämmer det fortsatta skeendet på jorden. Sverre Holmsen uttrycker det så här:

I varje människoöde ingår den globala historien

I varje skopa havsvatten finns droppar från varje hav

I varje ögonblick rör sig alla tider

Vi är alla släkt

Vi är alla krafter i ett sammanhängande 

nät av orsak och verkan

Vi är alla individuellt och globalt 

medansvariga genom tankar, ord och handlingar.(34)

För mig representerar buddhismens och vårt förståelserum två diametralt olika uppfattningar om jaget och världen, i alla fall om hårddrar lite. Inom buddhismen förnekas jaget och världens existens i meningen att de är processer utan någon fast substans och identitet. I väst bejakas deras existens i meningen att de är statiska med en solid substans och identitet.

 Finns det ingen medelväg mellan dessa två motsatta positioner? Själv tror jag att världen består av självorganiserade system på olika nivåer, alla med sin specifika substans och identitet, av vilka till exempel vårt jag är ett och kanske hela världen ett annat. Se till exempel Gaia-teorin. Det motsäger buddhismens tomhetslära. Dessa system är avgränsade men är samtidigt öppna och står i relation till omvärlden, i ett ständigt ömsesidigt utbyte av energi, materia och information, vilket gör att de aldrig är beständiga utan stadda i kontinuerlig omdaning. Det påminner däremot om buddhistiskt förloppstänkande. 

Måhända kan Arthur Koestlers holonbegrepp hjälpa oss att lösa upp detta motsatsförhållande. En holon "syftar på något som dels fungerar som en självständig enhet, bestående av mindre delar, dels fungerar som en del i en större helhet./.../ Varje holon präglas av två till synes motsatta tendenser: individuation och integration. Strävan efter individuation innebär att holonen söker autonomi och befästade av den egna identiteten, den vill särskilja sig från omvärlden./.../ Strävan efter integration innebär däremot att holonen samtidigt söker förena sig med den större helhet där den ingår." 

 I en välfungerande holon är individuation och integration i balans med varandra. En holon kan bli dysfunktionell om denna balans rubbas."Om den självhävdande tendensen blir för stark kommer det skada den större holon som den är del av, om den integrativa tendensen är för stark kommer holonen få svårt att behålla sin

individualitet."(35) Är inte just självhävdelsen ett signifikant drag i vårt förståelserum medan integrationen mer färgar det buddhistiska förståelserummet?

Sigmund Kvalöy Seatereng får exemplifiera begreppet integration när han skriver att en person som uppnått nirvana är identisk med själva ekosystemprocessen(36). Det ligger för övrigt nära det tillståndet som den samiska jojkaren säger sig uppnå:

Att jojka är att leva, att jojka är att finnas för mig. Att jojka en plats eller jojka en människa är att stå i nära relation till platsen eller till människan. Jojkar jag älven så är jag inte bara vid älven utan jag är dess vatten, dess fiskar - livet. Jojkar jag dig som människa så är jag i dig. Jag reser i det inre när jag jojkar och det är vackert.

(Krister Stoor) (37)

Går det att förena det bästa ur de buddhistiska och västliga förståelserummen? Jag vill tro det. Förutsätter inte ett buberskt Jag och Du en balans mellan individuation och integration? Det gäller både förhållandet människa-människa och människa-natur/värld. Är det möjligt med en sunt förhållande till andra människor och naturen/världen om vi inte möts som jämbördiga subjekt, som å ena sidan är förenade med varandra och å andra sidan är åtskilda från varandra? Och är inte det själva essensen i kärleksbegreppet?

Martin Olsson, Ekofilosofi A, vintern 2013

(1) Sigmund Kvalöy Seatereng: En "karma-buddhisme" för Vesten och vår tid, del 1 i Karma-Skandinaviskt buddhistisk journal nr 1, 1990, s 9

(2) Pankaj Mishra: Buddha i världen, 2007, s 233

(3) a a, s 298

(4) Witi Ihimaera: Skydancer, 2012 från Margareta Ivarsson:Förståelserum - om maorisk kultur i ett ekofilosfiskt perpektiv, 2009, s 9

(5) Digha-nikya, The Dialogues of the Buddha, band 2, 1973, s158

(6) Pankaj Mishra: Buddha i världen, 2007, s 233

(7) a a, s 169

(8) Sigmund Kvalöy Seatereng: En "karma-buddhisme" för Vesten och vår tid, del 1 i Karma-Skandinaviskt buddhistisk journal nr 1, 1990, s 14

(9) http://sv.wikipedia.org/wiki/Ahimsa

(10) Chr. Reventlow: Vad Buddha lärde om livets mening, 1972, s 30

(11) Sigmund Kvalöy Seatereng: En "karma-buddhisme" för Vesten och vår tid, del 1 i Karma-Skandinaviskt buddhistisk journal nr 1, 1990, s 9

(12) Sholem Aleicheim: Motl i Jiddischland, 2008, s 18

(13) Pankaj Mishra: Buddha i världen, 2007, s 231- 232

(14) Sigmund Kvalöy Seatereng: En "karma-buddhisme" för Vesten och vår tid, del 1 i Karma-Skandinaviskt buddhistisk journal nr 1, 1990, s 10

(15) Helmer Ringgren, Åke V Ström: Religionerna i historia och nutid, 1974, s 262

(20) http://sv.wikipedia.org/wiki/Karma

(21) http://sv.wikipedia.org/wiki/Buddhism

(22) Chr. Reventlow: Vad Buddha lärde om livets mening, 1972, s 70

(23) a a, s 66

(24) Pankaj Mishra: Buddha i världen, 2007, s 241

(25) Chr. Reventlow: Vad Buddha lärde om livets mening, 1972, s 54

(26) a a, s 59

(27) http://sv.wikipedia.org/wiki/Nirvana

(28) Helmer Ringgren, Åke V Ström: Religionerna i historia och nutid, 1974, s 265

(29) Sigmund Kvalöy Seatereng: En "karma-buddhisme" för Vesten och vår tid, del 1 i Karma-Skandinaviskt buddhistisk journal nr 1, 1990, s 14

(30) Chr. Reventlow: Vad Buddha lärde om livets mening, 1972, s 48

(31) Pankaj Mishra: Buddha i världen, 2007, s 184

(32) http://sv.wikipedia.org/wiki/ Ekologi

(33) Sigmund Kvalöy Seatereng: En "karma-buddhisme" för Vesten och vår tid, del 1 i Karma-Skandinaviskt buddhistisk journal nr 1, 1990, s 9)

(34) Sverre Holmsen: Sjungande korall(1978), s 6(Postscriptum)

(35) Henrik Hallgren: Det gröna skiftet, 2009, s 32