På ett ontologiskt plan gör jag, i likhet med Henrik Hallgren, antagandet att det existerar en natur därute oberoende av våra kulturella föreställningar (1), våra förståelserum. Denna natur, liksom våra medmänniskor, förhåller vi oss sedan på en mängd skiftande sätt beroende på vilket förståelserum vi tillhör, vilka ofta skiljer sig åt mellan olika kulturer och tidsepoker. Dessa skilda förhållningssätt påverkar, enligt min mening, i sin tur vår kunskapssyn, vår epistemologi, och den angränsande vetenskapssynen. Martin Buber gör oss här uppmärksamma på en principiell viktig skiljelinje som kommer till uttryck i grundorden Jag-Du och Jag-Det(2), som jag delvis bygger mitt resonemang kring nedan.
Naturvetenskapen och den vidhängande positivismen inom humanvetenskapen, som i mångt och mycket präglat vårt förståelserum sedan 1600-talet, gör en strikt åtskillnad mellan subjektet(den som studerar) och objektet (det som studeras). Det leder till en distans mellan forskaren och forskningsobjektet, där forskaren blir åskådare(3). Detta resulterar i ett Jag och ett Det-förhållande, i en dualism mellan människa och natur. Denna dualism har sina rötter i framförallt den västliga kristendomen där man ser människan som Guds avbild, åtskild från övriga skapelsen, med rätt att exploatera naturen för egna syften(4), vilket vi idag ser förödande konsekvenser av.
Mot den i vårt förståelserum dominerande positivismen ställer flera författare, bl a Arne Naess(5) Donna Haraway(6) och Georg Henrik von Wright(7), en pluralistisk kunskaps- och vetenskapssyn som framhäver hur viktigt det är att använda flera olika kunskapsformer för att belysa en sak eller situation. Där ingår positivismen som en del, vilken t ex bidragit till det ekologiska perspektivet(8), men även andra kunskapsformer såsom hermeneutik och andra baserade på t ex erfarenhet, estetik, vishet och andlighet. Henrik Hallgren instämmer i denna kör och skriver: "Vad en pluralistisk kunskapssyn förespråkar är en attityd av öppenhet och dialog mellan olika perspektiv istället för att för att totalisera en enda modell, samt erkännande av att olika modeller kan vara relevanta vid olika tillfällen och för olika ändamål"(9) Hans Peter Duerr ifrågasätter också positivismens sanningsmonopol och pläderar för en utvidgad vetenskapssyn där vi även inkluderar sådant som "räknas till periferin, till kunskapens gräns- och skymningsområden"(10). Gregory Bateson hävdar, att en förklarande princip som t ex tyngdlagen, vilken in sin tur ej går att förklara, är en temporär överenskommelse mellan vetenskapsmän. Han benämner denna överenskommelse "den svarta lådan", där man vid given tidpunkt upphör att förklara saker och ting(11). Utifrån detta resonemang kan man se att varje kunskapsform, även när andra än vetenskapsmän är inblandade, har sin "svarta låda" med sina förklarande principer som sätter ramarna för vad som uppfattas som sant eller falskt.
Det finns många kunskapsformer som är undanträngda idag där världen uppfattas mer i termer av Jag och Du, t ex platsbaserad kunskap som växer fram i ett levande samspel med omgivningen, i relationen mellan två subjekt. Den är en form av erfarenhetskunskap där våra kroppar och sinnen står i kontakt med världen på en icke-språklig nivå, menar Pia Skoglund(12). Att kroppen konfronteras med en landskapsvariation och har direktkontakt med en natur och olika material, är enligt Sigmund Kvalöy Seattereng, även en viktig ingrediens i det meningsfulla arbetet och dess kunskapande(13)."Hedra de äldre" är en uppmaning inom Omställningsrörelsen, inte minst handlar det om att erövra gammal kunskap, av vilken mycket är lokal och platsspecifik som kännetecknas av en lyhördhet gentemot naturen samt olika material. I arbetet med att göra våra lokalsamhällen mer resilienta är den ovärderlig. I handboken "Ställ om Sverige" kan man läsa: "Att återta förlorad kunskap stärker lokalsamhället och dess förmåga att hitta praktiska lösningar. Vad kan/kunde dina mor- och farföräldrar som du inte kan? Ett sätt att både använda mindre energi och stärka gemenskapen i bygden är att tillsammans med äldre lära sig reparera och underhålla kläder, cyklar, bostäder, liksom att odla utan konstgödsel och jordfräs. Laga och konservera mat är en annan konst. Likaså att bygga med material från trakten och måla med naturfärger"(14).
Martin Olsson, Ekofilosofi A, hösten 2012
(1)Hallgren, Henrik: Det gröna skiftet, 2009, s 45-46
(2)Buber, Martin: Jag och Du, 2006, hela boken
(3)Andersson, Sten: Positivism kontra hermeneutik, 1982, s 73
(4)White, Lynn: The Historical Roots of Ouer Ecological Crises, s 4
(5)Naess, Arne:Livsfilosofi, 2005; s 13
(6)Asdal, Kristin m fl: En kyborg till forandring - en presentasjon av Donna Haraways kunskapssyn og - praksis, ur antologin Hun, 1996, s 194
(7)von Wright, Georg Henrik: Myten om framsteget, 1993, s 22
(8)Merchant, Carolyn: Naturens död, 1994, s 124)
(9)Hallgren, Henrik: Det gröna skiftet, 2009, s 45
(10)Duerr, Hans Peter: Glad vetenskap(1977), ur boken Satyricon, 1988, s 28
(11)Bateson, Gregory: Metaloger, 1986, s 64-65
(12)Skoglund, Pia: Föreläsning: Vetenskap- och kunskapssyn, 2012 http://film.kau.se/2010/02/26/pia-skoglund
(13)Kvalöy Saettereng, Sigmund: Identitet och meningsfullt arbete, 1992, s 282
(14)Ställ om Sverige, 2010, s 3
Kommentarer
Skicka en kommentar